Värdefulla sagor

Om Värdefulla sagor

Berättelser väcker känslor och engagerar

Det som väcker starka känslor minns man. Berättandet fungerar som ett sätt att överföra kunskap och att underhålla, samtidigt som man förmedlar normer och ideal. Om man dessutom lägger ifrån sig boken och berättar med egna ord, skapas en kontakt som är helt unik. I läroplanen lyfts det muntliga berättandet och vikten av att låta eleverna möta berättelser från olika kulturer, under olika tider och för skilda syften.

Boken består av 35 sagor och sägner som förmedlar empati för den svage, vikten av vänskap och riskerna med egoism. Till varje saga finns frågeställningar som stöd för samtalet i gruppen. De utvalda sagorna passar barn i åldrarna 6–10 år och är lätta att återberätta. 

Ur författarnas förord

I land efter land, i alla tider, har berättelser formulerat livsfrågor och hjälpt människor hur de ska leva sina liv. Genom att muntligt berätta folksagor, sägner och andra typer av berättelser har människor diskuterat och utvecklat samhällets värderingar och normer. Den samling av berättelser som du nu har i din hand, består av berättelser som vandrat från mun till mun i århundraden. Aldrig har de brytt sig om nationsgränser, utan spridits från världsdel till världsdel. Många värderingar är också så allmängiltiga, att likartade berättelser skapats i olika delar av världen oberoende av varandra. 

Att berätta med munnen är ett långsamt sätt att förmedla erfarenheter. Det går inte att berätta en historia fortare idag än det gick för 200 år sedan, då just muntlig kunskapsförmedling var dominerande. Berättaren och lyssnaren vistas tillsammans i berättelsens värld. Den som lyssnar får tid att skapa sina inre bilder av berättelsen utifrån sina egna livserfarenheter. Ögonkontakten mellan berättare och lyssnare medför att den som lyssnar blir sedd och hens reaktioner påverkar berättarens framförande av historien. En person som berättar en traditionell folklig historia, berättar naturligtvis sin egen version av den berättelsen, men samtidigt föds det lika många versioner av berättelsen som det finns lyssnare i rummet. Det är bara du som vet hur just din version av en gammal välkänd saga ser ut. Berätta den! Att berätta är inte att lära sig en saga utantill, utan att nyskapa den och ge den sin egen röst.

Det är ofta lätt att fånga en elevgrupps uppmärksamhet med en muntlig berättelse. Eleven som brukar har svårt att koncentrera sig sitter snart fångad av berättelsen. Eleven med rötter i en annan kultur och som fortfarande söker sig fram i det svenska språket förstår överraskande mycket, eftersom hen känner igen den struktur en berättelse har. Eleven som har dyslexi slipper brottas med de besvärliga bokstäverna. Den här upplevelsen av den muntliga berättelsens effekt på en skolklass delar vi med andra muntliga berättare och många lärare, som har upptäckt berättandet som ett pedagogiskt verktyg. Det blir lugn och ro i gruppen, vilket skapar bra förutsättningar för ett fortsatt samtal utifrån berättelsen. Det samtalet har goda möjligheter att bli givande, eftersom varje elev har sin egen upplevelse av sagan. Just genom att sagan förmår lyssnaren att glömma omvärlden för en stund och engagerar känslomässigt, kan samtalet fördjupas.