Vem kan segla

Om boken

”Eva-Marie Liffner skriver om af Chapman (1721-1808) som i en roande skepparhistoria, mustigt och fyllt med historisk ackuratess. /…/ Vem kan segla lyckas både vara ett fantasteri och en levnadsbeskrivning. /…/ Olika verkligheter vävs ju samman i en kavalkad över ett långt och extraordinärt yrkesliv i krigets och vetenskapens tjänst. Bara att njuta av färden.”
Aftonbladet

”Mästerligt och stilsäkert om Fredric af Chapman. Eva-Marie Liffners nya roman är ett muntert mästerstycke om en riktig krutgubbe.”
Arbetarbladet

Mitt i Stockholm, vid Skeppsholmen, ligger sedan åttio år tillbaka en fullriggare från sent 1800-tal vid kaj, numera inredd som vandrarhem. af Chapman är ett av Stockholms verkliga landmärken. Men namnet har nästan blivit som en barnramsa, något som tömts på innehåll. Vem var egentli­gen af Chapman?

Fred Chapman var en slug karl, född i Göteborg 1721, en av 1700-talets nya män, en klassisk homo novus som drog fördel av tidens krig. Han var tidens store skeppsbyg­gare, en modern vetenskapsman och nytänkare, men med tillräckligt mycket gammal kunskap om att följa havet och vågorna och inte styra alltför mycket, för sådant kan vara farligt.

Eva-Marie Liffners nya roman Vem kan segla försöker få fatt i människan Fred Chapman, innan han blev ”af” och stelnade som marmorbyst. Resultatet är ett slags saga, en ”tall yarn” om en ung och en gammal man, en karl med kappor att vända, höga damer och herrar att tjäna, förmodligen alltid med ett skarp öga på sitt eget avance­mang. Den nya staden Karlskrona, först knappt mer än en hamn, en sjöfästning, växer som en kuliss bakom de nya herrarna till en anspråksfull stad, noga planerad för makt och sjökrig.

”Eva-Marie Liffner är sig lik. Att läsa en roman av henne innebär att - från första raderna - kastas bakåt i tiden, insupa dofter, se dåtida miljöer framför sig, höra den tidens språkbråk. /../ Det som än en gång fascinerar är hur Eva-Marie Liffner så fritt och burdust osentimentalt lappar ihop verklighet och fiktion. Det bestående är att få vara där i det förflutna, i stämningarna.” 
Svenska Dagbladet

”Vad gäller det där detaljarbetet är Liffner suverän, det visar hon än en gång i sin nya roman Vem kan segla. Hon är också en av de bästa beskrivarna i riket och de avsnitt där hon återskapar landskap, städer, hus och miljöer är rena trolleriet. Allt flammar upp och man känner hur tiden svävar emot oss. Vi står där i stanken och trivs.”
Dala-Demokraten

”Liffner klär tung research i festdräkt; hennes prosa är doppad i tidens saltstänk och arrakpunsch. Det sägs att en bra skribent ska få fakta att dansa. Liffner lyckas får historiens marmorbyst och bokstavligt talat grå eminenser att svänga loss i en vildsint sjöfararumba.”
Blekinge Läns Tidning

”Liffner har en osviklig förmåga att frammana historiska scenerier där ingen tidsmarkör är betydelselös.”
Göteborgs-Posten

”ett språk som det både doftar och sjunger om.”
Kristianstadsbladet