Elefantens fot

Om boken

Jag läser boken långsamt för att dra ut på njutningen i romanens suggestiva skildring av forskarnas oväntat passionsfyllda vardag.

Inga-Lina Lindqvist, Aftonbladet

Den förbjudna zonen kring Tjernobyl är en ödesmättad och kuslig plats där klockorna stannat och bara geigerräknaren tickar. Men där finns också en natur som med våldsam kraft återtar herraväldet över övergivna städer och byar.

Hit kommer Katarina, en ung biolog, för att arbeta på ett internationellt forskningslaboratorium. Det har gått några år sedan reaktorhaveriet och man försöker nu kartlägga vad som händer i det strålningsdrabbade området.

Bland forskarna finns ukrainaren Grigorij, uppväxt i det forna Sovjet. Han och Katarina förälskar sig i varandra och deras laddade förbindelse utlöser en räcka av händelser som får återverkningar på hela forskarlaget. I mötet med zonens oroväckande natur rör sig Katarina och Grigorij allt närmare en gemensam smärtpunkt, där ett drabbande förflutet gör sig påmint och katastrofen hotar. Vetenskaplig exakthet ställs mot irrationalitet, förnuft mot känsla. 

På en klar prosa, där naturvetenskapen får färga språket, skriver Madeleine Hessérus djupt gripande om kärlek och om människans komplicerade förhållande till civilisation och natur, ett ämne som hon också behandlat i sina två tidigare romaner Till Isola och Staden utan kvinnor.

Madeleine Hessérus har sedan debuten 1997 skrivit dramatik, novellsamlingar och romanerna Till Isola (2004) och Staden utan kvinnor (2011). Hennes böcker har översatts till flera språk och fått lysande recensioner. Inför arbetet med Elefantens fot besökte Madeleine Hessérus tillsammans med ukrainska forskare den förbjudna zonen vid det havererade kärnkraftverket Tjernobyl. 

Betyg: ❤❤❤❤❤ ”Språket i Madeleine Hessérus ’Elefantens fot’ är slående vackert när hon beskriver hur naturen håller på att ta tillbaka zonen, det avspärrade området kring Tjernobyls plomberade kärnkraftverk.

Sanna Svanberg, Femina

Tjernobyl är den tredje huvudpersonen, en tyst och gåtfull närvaro driven av lika delar radioaktivitet och sovjetisk mystik, mycket mer än en fond för huvudpersonernas moraliska uppluckringar och kriser. Madeleine Hessérus har själv besökt den så kallade ”zonen”, det förbjudna området, tillsammans med en grupp ukrainska forskare, och hennes imponerande research märks: zonen framstår som en högst levande plats, förbjuden och lockande just därför, sjudande av envist liv.

Josefin Holmström, Svenska Dagbladet

Jag läser boken långsamt för att dra ut på njutningen i romanens suggestiva skildring av forskarnas oväntat passionsfyllda vardag. Tålmodigt insamlande av data, grubblerier och avundsjuka, de irrationella besvikelserna. /…/ Hessérus gestaltning av forskarnas expeditioner in i zonen är ett litterärt kraftprov. Språket slingrar sig och nästan tränger ut ur sidorna på samma sätt som träden genomtränger övergivna byggnader i den verkliga Pripjat.

Inga-Lina Lindqvist, Aftonbladet

En roman som lockar till tänkande: poetisk och klarsynt, varken ett ord för mycket eller för lite, tydlig som ett fotavtryck men också dunkel som en spådom.

Åm Hellman, Blekinge Läns Tidning

En mycket läsvärd kärleksroman med stort allvar. En viktig berättelse om människans felsteg och dess konsekvenser.

Solveig Halvorsen Kåven, Dala-Demokraten

’Elefantens fot’ är en originell och fängslande roman om kärlek, katastrof och naturvetenskap med fantastiska karaktärer och ett rikt språk skickligt belagt med ett sorgens skimmer. Miljöbeskrivningarna, framför allt av zonen och dess population, är fulländade och makabra på samma gång. Rekommenderas!

Fredrik Malmquist, BTJ

Vår civilisation är något tillfälligt, ett undantagstillstånd i en hungrig natur, i en kall världsrymd. Allt i vår lilla människovärld är provisorier. Så kan det existentiella budskapet i Madeleine Hessérus mycket välskrivna och mångbottnade nya roman sammanfattas

Torbjörn Elensky, Tidningen Vi

Madeleine Hessérus har funnit ett subtilt och oerhört fängslande sätt att skildra hur verklighetsuppfattningen kan vackla.

Bodil Juggas, Arbetarbladet