Ansiktena

"Det suveräna, och obehagliga, är att ambivalensen får förbli intakt. Men allra mest drabbas jag av Ditlevsens sätt att nagla fast tillstånd som både är psykets svarta hål och existentiellt avgörande - återvändsgränder och glimtar av en djupare sanning - på samma gång. ... En vildsint berättelse med karg klarhet i språket, oerhört väl förvaltat av översättaren Ninni Holmqvist. ... Allt hänger ju som bektant på stilen och få kan som Tove Ditlevsen ge livet form - en kärv, drastisk och hisnande form."
- Jenny Aschenbrenner, Svenska Dagbladet

.....................................

Ansiktena utgavs 1968 och handlar om en fyrtioårig kvinnas psykiska sammanbrott, i ett hem och en familjekonstellation som tycks lika otäck och hotfull som någonsin världen utanför – den som nu står i brand.

Mot slutet av sitt författarskap arbetade Ditlevsen med ett litterärt alter ego, Lise Mundus. När vi möter Lise är hon medelålders och lever ett till synes bra liv med mannen hon älskar och sina barn. De har en hemhjälp, Gitte, och Lise har råd och tid att skriva. Men familjemaskineriet fungerar inte. Att hennes make ligger med hemhjälpen är en sak; att Lise anar att han också har en sexuell relation med hennes 17-åriga dotter är något helt annat. Det här är berättelsen om en människas resa in i ett mörker där hon helt tappar kontakten med verkligheten – samtidigt som romanen på ett subtilt sätt hela tiden frågar vad som är friskt och sjukt, och vad ett psyke egentligen är.

Ansiktena är ett mästarprov i gestaltning. Det är Ditlevsens mörkaste roman som präglas av en otäck stämning där det inte går att nå fast mark och allting glider. För första gången i svensk översättning av Ninni Holmqvist.

.....................................

”Hon har en märkvärdig förmåga att gestalta sin berättelse med nerv och närvaro. Trots att det emellanåt är en dyster historia finns något oerhört inspirerande i den obändiga livsviljan – lusten till allt som livet har att erbjuda.”

- Johan Fingal, Jönköpings-Posten

”Ditlevsens skildring av hallucinationerna, av varelserna som omger hennes romanfigur på psyket och hela tiden antar falska ansikten – ibland åsnors, ibland familjemedlemmarnas – är smittsamma som vinterkräksjuka. Ångesten gnisslar från boksidorna. Ändå är Ansiktena en väldigt vacker roman, vacker för att den så noggrant och öppet söker de rätta orden och bilderna för den kollapsade tilliten till livet.”

- Malin Ullgren, DN

”Ansiktena har kallats en milstolpe i dansk litteratur. Håller den då fortfarande? Ja, för dess skyddslösa skildring av de eftergifter människor tvingas göra för en stunds illusorisk gemenskap.”

- Katarina Wikars, P1 Kultur

”Ditlevsen beskriver det sönderfall hon själv erfor under långa perioder på sluten avdelning, med bältning och total avskildhet. Det sätt på vilket psykosen levandegörs var helt nytt, då det kom. … Nej, det är verkligen inte feelgood att läsa Ditlevsen. Men allt är heller inte beckmörker. För henne gick dödsdriften hand i hand med livslusten.”

- Anna-Karin Wyndhamn, GP

”Det här är en suverän roman, en tour de force av en författare på höjden av sin begåvning. Den som söker efter en litteratur som sätter något på spel har åtskilligt att hämta här. Inom skandinavisk litteratur har jag svårt att tänka mig bättre romaner än de jag läst av Ditlevsen…”
- Björn Kohlström, Bernur

”boken blir mer än en spegling av det egna livet. Författaren lyfter sig bort, höjer sig över det trista i livet och svävar över verkligheten i den poetik hon genom bildspråket skapar.

Det psykologiska i liv och dikt passar likt hand i handske. Språket får ett egenartat uttryck, som om livet i sig förhöjs och blir bärkraftigt.”

- Lis Lovén, Opulens