Se Bergman

Om boken

Det har gått drygt tio år sedan Ingmar Bergman gick bort, och det har varit en tid av nyväckt intresse. Men det mesta som sagts och skrivits om Bergman detta gångna årtionde har rört hans person och hans biografi: fruarna, barnen, föräldrarna, husen, kärleken, ilskan och ensamheten. Därför finns det, paradoxalt nog, ett stort behov av att återvända till Bergmans konst. Och ingen har gjort det bättre, med både stor inlevelse och nykter distans, än teaterkritikern Leif Zern i boken Se Bergman från 1993. 

Leif Zern utforskar Bergmans konstnärliga hantverk: hur han erövrade både språk och filmisk teknik med en stark känsla av motstånd, och vilka uttryck hans berömda samarbete med skådespelarna kunde ta sig. Till hundraårsminnet av Bergmans födelse ger vi nu ut en omarbetad och uppdaterad utgåva av Se Bergman, en nödvändig bok för den som vill återupptäcka filmkonstnären Bergman.

Leif Zern har varit verksam som litteratur- och teaterkritiker i bland annat Expressen, där han var kulturchef 1982-1993, och i Dagens Nyheter sedan 1968. Han har givit ut en rad böcker om bland annat Shakespeare och Jon Fosse, och har skrivit en kritikerrosad bok om sin far, Kaddish på motorcykel (2012).

Bokens titel, Se Bergman, må sakna utropstecken, men jag vill ändå läsa den som en uppfordran. Den inbjuder läsaren att just se, att lämna det inlärda och invanda bakom sig, att gå på upptäcktsfärd i och mellan filmerna – där finns alltid mer. För att förnya blicken på Bergman har möjligheten åter öppnats: Läs Zern! ... 1993 gjorde läsningen av Leif Zerns då nyutkomna bok om Ingmar Bergman ett starkt intryck. När jag nu läser om den tjugofem år senare märker jag att vissa iakttagelser och vändningar, ja till och med formuleringar etsat sig fast i minnet. Man kan bara glädjas åt att ­Natur & Kultur till 100-årsminnet av ­regissörens födelse valt att ge ut den på nytt i omarbetad upplaga. Sedan Bergmanarkivets skatter öppnades har fokus på senare år delvis förskjutits till Bergman som författare, hans mer okända eller misskända sida, väl värd att utforska. Men det vore skada att för den skull glömma filmaren, som erövrade en värld med sina bilder. Här utgör Se Bergman en kraftfull påminnelse.

Astrid Söderbergh Widding, professor i filmvetenskap, i DN Kultur

Det är en fröjd att läsa formuleringarna när Zern med språklig elegans och analytisk skärpa reflekterar över teman och symboler, över bruket av tillbakablickar och närbilder, över det lutherska arvet och Bergmans filmiska förhållande till samtida filmregissörer och relationen mellan hans filmkonst och förebilder inom teatern, ett område Zern som teaterkännare är väl förtrogen med. Det är en tillgänglig och tänkvärd bok för den som söker perspektiv på Bergmans filmkonst.

BTJ