När reglerna slutat gälla

Om boken

Levy lyckas med det osannolika: att skriva en fängslande och dessutom rolig skildring av en kvinnas färd genom sorg.

Vanja Hermele, Dagens Nyheter

Ariel Levy är stjärnreporter på The New Yorker, bor tillsammans med sin hustru på Manhattan och lever ett liv med middagar, resor och passion för skrivandet. När hon åker på en reportageresa till Mongoliet är hon gravid i femte månaden, gift och ekonomiskt trygg. En månad senare har hon inget av det kvar.

I denna smärtsamma, mörka och humoristiska memoar rannsakar Ariel Levy med drabbande uppriktighet de händelser som format henne. Hon är uppvuxen med en mamma som lärt henne att flickor kan spränga de gränser samhället sätter upp, men när hennes drömda liv går i kras tvingas hon ställa frågan: Är min hunger på livet fel? Och vad har vi egentligen rätt att förvänta oss av livet?

Ariel Levy är en amerikansk journalist och författare. Hon är reporter på The New Yorker och belönades 2014 med National Magazine Award for Essays and Criticism för det mycket uppmärksammade reportaget "Thanksgiving In Mongolia". Ariel Levy bokdebuterade 2005 med Female Chauvinist Pigs.

Riktigt stark läsning. Amerikansk självbiografi som är på god väg mot min privata topp tio-lista över bästa böckerna jag läst. Precis som många andra kvinnor födda på 70-talet trodde journalisten Ariel Levy att hon skulle kunna få allt: Karriär, barn och ett häftigt sexliv. Men livet hann i kapp och hon reflekterar rasande skickligt, ömsint och ödmjukt över hur det blev. Jag gråter en skvätt när hon beskriver hur hon förlorar sin ofödde son på ett badrumsgolv i Mongoliet. Imponeras av hennes språk och gläds åt hoppfullheten hon andas.

M-magasin

Skimrande och ursinnigt ... Texten stirrar smärtan i vitögat men bär också ett ljus som oväntat nog gör den till en uppriktig självhjälpsbok.

Matilda Gustavsson, Dagens Nyheter

Rakt och starkt om liv och död ... Av någon anledning tänker jag på uttrycket "att slita hjärtat ur kroppen" när jag läst färdigt den här boken ...  Att sorgen förändrade mörkret. Och det är där hjärtat kommer in - för på något sätt är det som om sorgen och tomheten istället för att slita ut det, liksom fäster hjärtat i kroppen, verkligen håller det på plats - alla känslor blir starkare, konturerna tydligare. Och det är det Ariel Levy lyckas skriva fram, med sin raka enkla stil, som ligger nära det långa välskrivna reportaget. Hon är där, trots allt, hos sig själv. Hon har kvar sitt hopp, hon har sin nyfikenhet.

Anneli Dufva, SR Kulturnytt

En berättelse om drömmar, och drömmarnas pris ... hjärtskärande osentimentalitet

Amanda Svensson, Sydsvenskan

Med stilistisk skicklighet håller sig Levy ifrån överord och känslopjunk, berättelsen är urstark nog i sig själv. På så sätt påminner den om en annan lysande amerikansk roman som kom ut tidigare i år, Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout, som också fångade kvinnliga erfarenheter på ett osentimentalt och allmänmänskligt sätt. När reglerna slutat gälla lämnar läsaren kvar med den kvalfyllda frågan om man verkligen kan få allt, utan att behöva offra något.

Jonna Sima, Arbetet

Hennes skildring av hur livet gör sitt yttersta för att slå ned henne, och hennes vägran att bli besegrad, kommer att drabba och inspirera dig.

Lena Dunham

Det är en ärlig, bitvis brutal, redogörelse för ett kvinnoliv med siktet inställt på allt som är kul i livet: sex, skrivande och självförverkligande. Levy lyckas med det osannolika: att skriva en fängslande och dessutom rolig skildring av en kvinnas färd genom sorg. Men framför allt är det ett (själv)kritiskt undersökande av de gåvor feminismen gett henne.

Vanja Hermele, Dagens Nyheter

En brännande bok som ruskar fram alla djupa känslor en människa kan känna. Ariel Levy har förvandlat sorgen till konst.

David Sedaris

Den här boken är så ren och koncentrerad att man kan läsa den på en eftermiddag - och Levys ärlighet är svidande.

The Guardian

Levy har en sällsynt förmåga att betrakta sig själv med brutal och skoningslös klarhet. Och hon skriver därefter; språket är naket och spänstigt. Hon sonderar de inre känslostormarna och skärskådar sin perfektionssträvande generation.

Atlantic

Jag slukade hennes berättelse i en sittning.

Financial Times

En rolig, ofta skarp analys av författarens bakgrund, barndom och uppväxt ... Det är välskrivet och rappt.

BTJ

Sorgligt utan sentimentalitet ... Mongoliet-historien finns med i Ariel Levys självbiografiska När reglerna slutat gälla, men boken är mycket mer än så. En självstudie, skriven av någon som rannsakar hela sitt liv. En bok om livsval,  fertilitet,  karriär,  bisexualitet,  uppväxt, tvivel och sorg som gränsar till vansinne.

Jan Gradvall, DI Weekend