Vi är lajon!

Vinnare av Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2020!

Lillebror och storebror har världens bästa lek ihop. De är farliga lajon på savannen. En dag blir storebror sjuk och orkar bara ryta lite svagt när lillebror vill leka. Men lajon vill inte sitta fast i några slangar och på sjukhuset finns det gott om byten. Gubbflodhästar i pyjamas och tantzebror med rullator lever farligt när bröderna går på jakt igen.

Ömsint, humoristiskt och hjärtskärande vackert om den helande leken och om kärleken mellan två bröder.

”Den här boken är rätt och slätt fantastisk. Samspelet text och bild, färgerna, lyhördheten, berättelsen. Allt är en explosion som träffar en med både sorg och tacksamhet.”
– Vi läser

”Jens Mattssons och Jenny Lucanders bilderbok om hur ett barn hanterar ett syskons sjukdom berör läsaren på djupet. Visuellt är boken en fullträff.”
– Östnyland

”Skildringen av föräldrarna är fenomenal. Pappans flint och kutrygg, mammans bekymmersrynkor och myströja bidrar med ingångar till hur ett barns sjukdom ritar om familjekartan.”
– Hufvudstadsbladet

”Berättelsens sista uppslag är gripande sorgligt utan att bli sentimentalt och öppnar upp en hel värld av svåra frågor. Men det ger också möjligheten till viktiga diskussioner mellan grubblande barn och modiga, närvarande vuxna.”
– Svenska Yle

”Vi är lajon! lämnar ingen oberörd. Ett av höstens starkaste boksläpp, rekommenderas å det varmaste!”
– Barnens boktips

”Vi är lajon! berättar med lika stort hjärta som djupt allvar om att mista ett syskon och ett barn.”
– Opsis

Vinnare av Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2020!
Ur juryns motivering:
”Berättelsen gestaltar både humoristiskt och berörande i ömsom grannorange, ömsom bleklila färger hur lek fungerar läkande. Lucanders stil är omisskännlig, laborerande med perspektiv och träffsäker i persongestaltningen. Mattssons text är känslig, varierad, driven /…/ Texten är välavvägd samt lämnar generöst med utrymme för bildberättandet om hur sjukdom ritar om familjekartan. Genom jag-perspektivet lyfts barnets lekvärld i förgrunden, medan bilderna visar de vuxnas vånda kring att vårda ett dödssjukt barn. Boken ställer sig resolut på barnets sida och försvarar barnets rätt till lek. /…/ Mitt i sorgen är boken hoppfull. Också det svåraste kan gestaltas i knallorange.”