Att insjukna i psykos

År 2000 utkom Johan Cullberg med Psykoser – ett integrerat perspektiv, som nominerades till Augustpriset. Nu har han skrivit en ny bok om ämnet, denna gång tillsammans med Maria Skott och Pontus Strålin som arbetar inom psykosvården i dag. Här svarar författargruppen på några frågor från förlaget.

Vilka är de främsta förändringarna som har skett inom psykosvården under de senaste 20 åren?
En del metoder som inte fanns då har utvecklats, till exempel för behandling av så kallat självstigma och för bättre stöd för återgång i arbete. Idag finns riktlinjer och metoder som skulle kunna garantera en jämlik vård och jämlika stödinsatser. Det saknade vi för 20 år sedan. Trots detta har undersökningar visat att det finns ett gap mellan vad riktlinjer och rekommendationer säger och de vård- och stödinsatser som patienten får i praktiken. Vi tänker inte att detta i huvudsak beror på att personalen inte har kunskap om hur man ska jobba utan snarare på att förutsättningarna för att arbeta evidensbaserat inte är tillräckligt bra. Vi skriver om det i bokens sista kapitel.

Vilken är den främsta oron som anhöriga till patienter med psykos brukar ta upp när de kommer till vården?
Går det över? Har vi gjort något fel? Hur verkar medicinerna? Och kan min närstående få hjälp att komma tillbaka till ett normalt liv? En annan oro som närstående har är att bli avvisade och inte får vara delaktiga i vården.

Boken riktar sig till dem som insjuknat i psykos och deras anhöriga. Varför är det även viktigt för studerande till vårdyrken och verksamma inom vården att läsa den?
Även inom psykiatri och socialtjänst finns fördomar om psykossjukdomar. Att utveckla sin kunskap om den psykotiska människans tänkande och fungerande möjliggör utvecklingen av en nödvändig arbetsallians på alla nivåer. Detta berörs endast obetydligt i annan litteratur. Genom sådan kunskap ökar chansen att det är två människor som möts, som bokens omslag symboliserar, och inte bara att insatser begränsas till en mekanisk reaktion på symtomen eller funktionsnivå.

Ni menar att boken har viktiga budskap till politiker. Vilka är de budskapen?
Kvaliteten i vård och stödinsatser från olika verksamheter behöver följas genom indikatorer som är meningsfulla för såväl den som själv behöver vård och stöd som för personalen och för verksamheternas ledning. Implementering sker inte genom riktlinjer utan genom att personal ges uppdrag och förutsättningar att arbeta enligt ”best practice”. Att styra vården och socialtjänsten genom att sätta prislappar på enskilda insatser leder ofta till att man gör mer av det som betalar sig bäst snarare än vad som individen behöver. Beslutsfattare behöver lita på personalens kunskaper, omdöme och engagemang. Förtroendet ger förutsättningar för goda resultat, stolthet och trivsel i arbetet.