Vi som professionella behöver leva som vi lär

Hur tar jag hand om mig själv på bästa sätt för att orka stötta andra? 
I exceptionella situationer med hög arbetsbelastning och stark stress kan vi behöva påminna oss om att vi som professionella behöver leva som vi lär. Det betyder att vi bör tänka på och acceptera att vi också påverkas och att vi är vaksamma på våra egna reaktioner. Här är självkännedom och självreflektion viktiga verktyg. Vi kan också vara extra noga med att använda våra strategier för återhämtning. Att ta regelbundna, korta pauser är viktigt. Det kan handla om att ta en kopp gott te, en snabb koll på sociala medier, en minipromenad eller något annat som du vet att du brukar tycka om. Dessutom är det viktigt att se till att vi får en del längre stunder av återhämtning. Kom ihåg att kropp och själ hänger tätt ihop. När våra grundläggande behov av bra mat, sömn, motion och sociala kontakter får sitt på ett rimligt vis mår vi också bättre mentalt.  Det låter kanske lite präktigt eller tjatigt, men så är det för oss alla.   

Hur får jag rätt stöd i mitt arbete? 
I krissituationer är ledning extra viktigt för att vi och våra resurser ska komma till nytta på bästa sätt. Förhoppningsvis fungerar ledningen bra, om inte så kan vi behöva ha dialog för att få nödvändigt stöd. Ledningen kan behöva återkoppling för att justera sitt arbete.  Att få klar återkoppling på jobbet vi gör från ledningen är viktigt, liksom att det finns strukturer och planering för pauser och återhämtning. Gott kollegialt stöd är ovärderligt. Ett samarbetsklimat som gör det möjligt för kollegor att be varandra om stöd och hjälp, uppmärksamma varandra på alternativa lösningar på problem och att kunna säga till varandra när det är dags att ta en paus betyder väldigt mycket. Vi yrkesverksamma kan göra mycket för att hjälpa varandra att orka och klara att göra ett bra jobb och att hålla på sikt. Att då och då ha kul ihop och vara lite lekfulla tillsammans stärker den viktiga och återhämtande gemenskapen på jobbet – även i svåra tider.  

Om man just nu arbetar i vården utan möjlighet att ta pauser när man behöver, och kanske måste jobba längre pass och med mer ansvar än vanligt, vad är då viktigast att tänka på?  
Under extrema förhållanden, när man behöver jobba extra hårt, länge och med mer ansvar eller ovanliga och pressande arbetsuppgifter, kan det hjälpa att ta mikro-pauser. Ta fem djupa andetag, få ner andningen i magen och rulla samtidigt lugnt runt axlarna, så aktiveras det parasympatiska nervsystemet som (förenklat) är kroppens ”broms” vid stress. 

Du arbetar ju själv med barn som har varit med om svåra upplevelser, hur gör du för att orka lyssna och vara ett stöd?  
Jag är väldigt nyfiken och vill ständigt lära mig nya saker inom mitt yrkesområde. Det intresset stärker och utvecklar min professionalitet, jag upplever att jag blir säkrare och tydligare i min roll. Det funkar som ett slags skydd mot att bli känslomässigt överbelastad, utan att innebära att jag inte är engagerad. Jag återhämtar mig bäst genom att balansera tid för mig själv och att vara tillsammans med människor som jag gillar. Tack och lov har jag lätt för att somna och sover nästan alltid gott, det betyder mycket för orken.