Hallå där Saga Lindqvist Springcorn!

Varför var det viktigt för dig att skriva den här boken?

Det är jätteviktigt att det finns en trygg källa för att hämta kunskap, stöd och pepp. Korrekt information är helt centralt för att minska skammen, känslan av ensamhet och för att öka förståelsen för sin egen situation. Jag brinner verkligen för det här ämnet och känner att det är både viktigt och en stor ära att ha fått författa Fri från ätstörning.

Du har själv haft ätstörningar, som började när du var 15 år. Kan beskriva hur det gick till när du kom till en punkt där du var beredd att be om hjälp?

Jag gick länge med min ätstörning utan att berätta för någon – tyvärr. Men till slut nådde jag en punkt där jag insåg att jag inte orkade längre. Det var en kombination av att min kropp började säga ifrån och att jag kände mig oerhört ensam och isolerad. Jag kunde se hur ätstörningen långsamt förstörde allt i mitt liv. Då bestämde jag mig för att jag inte kunde fortsätta så, trots att det var skrämmande att erkänna att jag behövde stöd. Jag sökte hjälp på en ätstörningsenhet och under tiden där tog jag beslutet att vara öppen med min problematik. Jag insåg att det är helt okej att inte alltid må bra och att det är viktigt att våga be om stöd.

Vad är ditt viktigaste tips till någon som tror att de har en ätstörning?

Mitt viktigaste tips är att våga prata om det. Det kan kännas otäckt, men jag kan verkligen inte rekommendera det nog. Det finns stödlinjer där man kan vara helt anonym – det kan vara ett första steg. Om man befinner sig i en situation där det känns omöjligt att prata om det så rekommenderar jag att börja med att läsa på om ätstörningar. Att öka sin kunskap kan vara ett första steg mot att öppna upp för andra och söka den hjälp man förtjänar. En hjälpsam strategi kan vara att tänka på sig själv som treåring. Den där treåringen förtjänar ju att må bra! Eller hur? Det är du - och du måste ta hand om hen och ge den det stöd som den behöver. 

Finns det några vanliga missförstånd om ätstörningar som du vill reda ut?

Jag vill lyfta fram att de flesta som lider av ätstörningar faktiskt är normalviktiga eller överviktiga. Media framhäver ofta anorexi i diskussioner om ätstörningar, vilket kan skapa en snedvriden bild där ätstörningar kopplas till undervikt. Det är viktigt att förstå att majoriteten av dem som drabbas inte är underviktiga: alla har rätt till stöd och hjälp oavsett vikt eller hur deras kroppar ser ut. 

På vilket sätt hoppas du att den kan vara till hjälp för unga människor?

Jag hoppas att boken kan hjälpa unga att känna sig mindre ensamma och att den ger hopp om en bättre framtid. Att boken ska bidra till någon form av förändring och fungera som en trygg hand att hålla i när det känns som svårast. Jag vill att varje läsare ska ta med sig något värdefullt – för någon kan det handla om att våga prova en maträtt de har varit rädda för, för en annan att äntligen berätta om sin problematik som de tidigare har hållit hemlig, och för en tredje att få en djupare förståelse för hur en ätstörning fungerar. Oavsett om det handlar om stora eller små steg på vägen, så är varje framsteg betydelsefullt.
Jag vill också att boken ska nå familjer, lärare och andra vuxna som finns i den drabbades närhet och som vill förstå vad personen går igenom.

Hur mår du idag?

Jag mår bra idag! Jag är helt fri från ätstörningen och jag vill verkligen betona att det går att bli helt frisk. Helt frisk och fri! Det är en myt att om man en gång har haft en ätstörning kommer man alltid att bära med sig tankar och aldrig kunna återhämta sig helt. Det stämmer inte! Jag har arbetat hårt med min återhämtning, och här är jag nu – fri och med möjlighet att göra det lilla jag kan för att hjälpa andra. Det är en otrolig känsla som ger mig så mycket glädje och mening!