Hur kom du på ämnet för den här boken, ensamhet?
– Det finns tre huvudorsaker. För det första, mina elever. För några år sedan insåg jag att fler och fler av mina studenter kom in på mitt kontor och anförtrodde mig att de kände sig väldigt ensamma. Så var det inte för 20 år sedan när jag först började undervisa. Jag ville ta reda på vad som pågick. För det andra, min forskning. Jag forskade om högerpopulismens framväxt över hela världen, och när jag började forska om högerpopulistiska väljare var det en sak som hela tiden återkom från deras berättelser, och det var hur ensamma och isolerade de var. För det tredje hade jag köpt en Amazon Alexa (alltså ett slags virtuell assistent, reds anm) och efter att ha observerat min egen ökande anknytning till den började jag undersöka vad jag kom att definiera som Ensamhetsekonomin – en hel ekonomi som består av varor och tjänster som är utformade för att lindra ensamhet och skapa en känsla av gemenskap. Faktumet att detta var redan innan pandemin klargjorde hur många det var som kände sig ensamma och frånkopplade.
Hur kunde vi bli så ensamma?
– Det finns ett antal skäl till att detta är det ensammaste århundradet i mänsklighetens historia. Våra smarta telefoner, och särskilt sociala medier har spelat en viktig roll. Det har också den storskaliga migrationen till städer, gigekonomins framväxt (som har lämnat många anställda utan känslan av tillhörighet som anständigt betalda säkra jobb skapar) och grundläggande förändringar i hur vi lever. Vi gör mycket mindre tillsammans med andra än vi gjorde tidigare. Vi är mindre benägna att vara medlemmar i fackföreningar, bo med andra eller gå i kyrkan, till exempel. Vi lever också allt mer "kontaktlösa liv" – shopping, ätande och sport sker på nätet snarare än ansikte mot ansikte, en trend som naturligtvis accelererats kraftigt av pandemin.
Det som också spelar roll är förändringar i hur vi tänker. Det nyliberala kapitalistprojektet förändrade inte bara de ekonomiska relationerna och ledde till växande inkomst och välståndsklyftor med ett betydande antal människor. Särskilt arbetarklassmän kände sig osynliga, ensamma och marginaliserade, inte bara i ekonomiska termer utan också i den mening att de kände sig övergivna och förbisedda av traditionella politiker. Det förändrade också relationerna mellan oss själva, eftersom vi kom att se oss mer som konsumenter än medborgare, mer mottagare än givare och att vi blivit alltmer individualistiska. Det ser vi till och med i poplåttexter – med ord som "vi" och "oss" som stadigt ersätts av sådana som "jag" och "mig" från 1980-talet och därefter. En "jag"-fokuserad värld där vi har kommit att hypervärdera kvaliteter som konkurrenskraft på bekostnad av egenskaper som att ta hand om varandra och medkänsla, och ge allt större fokus på individen på bekostnad av samhället, kommer oundvikligen att bli en ensammare.
Varför är ensamhet ett så allvarligt problem för det moderna samhället?
– Det är dåligt för vår mentala hälsa – ensamhet är förknippat med en större sannolikhet att bli deprimerad, känna sig orolig och i värsta fall begå självmord. Det skadar vår fysiska hälsa också. Eftersom vi är skapta för social kontakt, går våra kroppar in i ett slags beredskapsläge när vi är ensamma – stresshormoner rusar genom våra vener, vår hjärtfrekvens och blodtryck går upp. Det är därför ensamhet är värre för oss än att inte träna eller vara övervikt, den ökar eller riskerar hjärtinfarkt och stroke med över 20 procent och vår risk för demens med över 60 procent och är lika skadlig för vår hälsa som att röka 15 cigaretter om dagen! Även relativt korta perioder av isolering och ensamhet (mindre än två år) ger enligt forskare en markant inverkan på livslängden.
Men det är inte bara vår hälsa som påverkas. Ensamhet är dåligt för vår ekonomi – ensamma arbetstagare är mindre motiverade, mindre effektiva, mindre produktiva och mer benägna att säga upp sig än arbetstagare som inte är det.
Slutligen är det också dåligt för demokratin – i min forskning fann jag en tydlig koppling mellan ensamhetens och högerpopulismens framväxt. När vi har kommit att leva alltmer kontaktlösa liv, beställa vår middag på nätet, göra vår yoga på zoom och handla böcker i webbokhandeln tar vi bort de personliga interaktionerna i yogastudion och i mataffären, som inte bara skyddar oss från ensamhet utan också ger oss möjligheter att öva på det som ligger till grund för inkluderande demokrati, som hövlighet, ömsesidighet, att tänka på andra och inte bara oss själva. Bara den snabba reflektionen Kan jag lägga min yogamatta här, eller har någon annan redan den här platsen, bara att kryssa fram i mataffären med din kundvagn – de ögonblicken i vår dagliga existens tvingar oss att tänka på andras behov, att ta hänsyn till deras perspektiv och är några av de absolut mest väsentliga byggstenarna för en inkluderande och blomstrande demokrati.
Läs mer om Noreena Hertz här.