Hur kommer det sig att du har skrivit den här boken?
Ämnet är superintressant i en tid då vi hyllar den vältränade kroppen och rörelse alltid framställs som något positivt. Jag vill synliggöra att fysisk aktivitet även har en baksida och bidra till en nödvändig diskussion om det. För nej, all rörelse är inte sund. Den kan gå överstyr och bli rent ohälsosam, samt vara såväl en inkörsport som vidmakthållande faktor vid ätstörningar.

Mitt intresse för ämnet grundar sig i egen erfarenhet. Jag har själv haft ätstörningar, och just rörelsetvång har varit en dominerande del av min egen sjukdomsbild – som dessutom hängt med som en envis följeslagare långt upp i åren. Kanske delvis för att det har varit svårt att identifiera problemet, det anses ju så nyttigt att träna. Många av dem jag har intervjuat beskriver en liknande bild. Den tvångsmässiga träningen har inte adresserats på det vis som de hade önskat, eller kanske inte alls, i mötet med vården. Det är som att en viktig bit av pusslet har saknats. Med den här boken vill jag vara med och fylla den luckan.

Hur hänger ätstörningsproblematik och rörelsetvång ihop?
Det finns en stark koppling mellan ätstörningar och rörelsetvång. Ungefär hälften av alla med en ätstörningsdiagnos uppger att de rör sig på ett tvångsmässigt vis, vilket gör rörelsetvång till det vanligaste beteendesymtomet vid ätstörningar. Tidigare var det hetsätning och kräkning, men idag är det träning. Det är alltså ett symtom som ökar i relation till andra, vilket i sig är väldigt intressant.

Forskning visar också att rörelsetvång är kopplat till en svårare ätstörningsproblematik. Får man inte rörelsedelen under kontroll, blir det svårare att bli frisk och återfallsrisken ökar. Ändå saknar vi idag systematiska insatser mot rörelsetvång inom svensk ätstörningsvård, och även forskningen är eftersatt. Det positiva är att intresset nu tycks öka och fler efterlyser tydliga riktlinjer, mer kunskap och fler behandlingsverktyg. Inte minst efterfrågar patienterna det! De vill ha mer hjälp att komma tillbaka till en rörelse driven av glädje, inte av tvång. Det är ju så att de flesta av oss, inklusive jag själv, vill kunna röra oss på ett sätt som är hälsosamt, roligt och stärkande. Men vi behöver mer stöd för att nå dit.

Det är min övertygelse att vill vi bli bättre på att förebygga, bemöta och behandla ätstörningar – vilket vi är alldeles för dåliga på idag – måste vi ta den tvångsmässiga träningen på större allvar.

Hur kan idrottsledare, tränare och andra som jobbar med träning och hälsa ha glädje av din bok?
Som tränare, coach eller ledare kommer du sannolikt stöta på personer med en ät- och träningsproblematik och då är det avgörande att du vet hur du ska hantera den. Ju tidigare en person får hjälp och stöd, desto snabbare går det att bli frisk. Men hur gör man? Vad ska man säga? Många som arbetar med idrott, träning och hälsa uttrycker en beröringsskräck och efterlyser mer kunskap och stöttning. I den här boken finns exempel på varningssignaler att vara uppmärksam på och konkreta råd om bemötande, liksom förslag på mer övergripande åtgärder för föreningen, organisationen eller företaget.

Intervjun genomfördes i september 2024.