Npf-kokboken

Helena Cloodt, Sara Ask och Julia Esters. Foto: Eva Lindblad/1001bild.se

1. Barn med npf kan ha ett ökat behov av rutiner och förutsägbarhet i matsituationerna.
Det som är tryggt och bekant är ofta enklare att hantera än nya okända situationer och maträtter. Utgå från någon maträtt/komponent som ofta fungerar, och bygg på måltiden med annat för variation. Att ha samma plats vid matbordet och att få äta med favoritbesticken kan också hjälpa till.

2. Många barn med npf bearbetar sinnesintryck på ett annorlunda sätt, något som i sin tur påverkar ätandet. Vissa noterar minsta avvikelse hos exempelvis ett bröd eller en flingsort, andra är mycket känsliga för doften av mat, eller för olika konsistenser. Just konsistenser spelar ofta den mest avgörande rollen för om ett barn ska vilja provsmaka något nytt eller inte. Många har lättare för krispig mat än för mjuk och svampig – kanske för att det är lättare att föreställa sig hur maten kommer att kännas i munnen. Att få så ”ren” mat som möjligt, det vill säga inte blandad, underlättar ofta. Det kan också vara bra att minska antalet sinnesintryck runtomkring måltiderna, för att barnet lättare ska kunna fokusera på maten. För vissa barn kan hörselkåpor och andra hjälpmedel som skärmar av och dämpar sinnesintryck vara en lösning.

3. Mat på förskola och skola kan bli svårt. Det är mycket att hantera: ljud, rörelse, ny mat, tidspress vid måltiderna. Anpassad kost kan vara en nödvändighet för vissa barn, för andra behöver man anpassa lokalen för att få bättre matro. Diskutera med skolan om hur de kan anpassa, kanske kan Npf-kokboken vara ett stöd för skolans anpassningar!

4. Måltider har ofta en social del där man förväntas att prata och umgås kring maten. För en del barn med npf leder detta till ökad stress och att måltiden känns krånglig och kravfylld. Hur blir det om ni släpper tanken på att måltiderna behöver vara sociala tillställningar?

5. För vissa barn med npf är det inga problem att testa ny mat – men för de barn som äter selektivt kan det vara svårt att utöka repertoaren av maträtter som accepteras. Om barnet mår bra och växer som förväntat kan det hända att hen bara behöver tid, lugn och ro för att successivt öka repertoaren. Andra barn äter så selektivt att de missar viktiga näringsämnen som järn, zink eller särskilda aminosyror – eller att de får i sig för lite energi totalt. Det kan märkas genom att barnet inte växer som förväntat, känns trött och orkeslöst eller på annat sätt inte verkar må bra. Då kan en dietist behöva se över barnets intag och ge förslag på lösningar. Ibland behövs något enstaka tillskott eller näringsdryck. Ibland behöver barnet få lite mer systematisk ätträning av psykolog eller logoped. Men generellt gäller: ha tålamod (även om det är lättare sagt än gjort)! Minska tjat om att smaka nytt när barnet inte är med på tåget. Men låt olika sorters mat finnas tillgängliga i köket och på matbordet. Kanske ökar nyfikenheten när pressen minskar – det är vår erfarenhet av att bredda matintag för de selektiva barnen!

Intervjun genomfördes i juni 2024.

1. Barn med npf kan ha ett ökat behov av rutiner och förutsägbarhet i matsituationerna.
Det som är tryggt och bekant är ofta enklare att hantera än nya okända situationer och maträtter. Utgå från någon maträtt/komponent som ofta fungerar, och bygg på måltiden med annat för variation. Att ha samma plats vid matbordet och att få äta med favoritbesticken kan också hjälpa till.

2. Många barn med npf bearbetar sinnesintryck på ett annorlunda sätt, något som i sin tur påverkar ätandet. Vissa noterar minsta avvikelse hos exempelvis ett bröd eller en flingsort, andra är mycket känsliga för doften av mat, eller för olika konsistenser. Just konsistenser spelar ofta den mest avgörande rollen för om ett barn ska vilja provsmaka något nytt eller inte. Många har lättare för krispig mat än för mjuk och svampig – kanske för att det är lättare att föreställa sig hur maten kommer att kännas i munnen. Att få så ”ren” mat som möjligt, det vill säga inte blandad, underlättar ofta. Det kan också vara bra att minska antalet sinnesintryck runtomkring måltiderna, för att barnet lättare ska kunna fokusera på maten. För vissa barn kan hörselkåpor och andra hjälpmedel som skärmar av och dämpar sinnesintryck vara en lösning.

3. Mat på förskola och skola kan bli svårt. Det är mycket att hantera: ljud, rörelse, ny mat, tidspress vid måltiderna. Anpassad kost kan vara en nödvändighet för vissa barn, för andra behöver man anpassa lokalen för att få bättre matro. Diskutera med skolan om hur de kan anpassa, kanske kan Npf-kokboken vara ett stöd för skolans anpassningar!

4. Måltider har ofta en social del där man förväntas att prata och umgås kring maten. För en del barn med npf leder detta till ökad stress och att måltiden känns krånglig och kravfylld. Hur blir det om ni släpper tanken på att måltiderna behöver vara sociala tillställningar?

5. För vissa barn med npf är det inga problem att testa ny mat – men för de barn som äter selektivt kan det vara svårt att utöka repertoaren av maträtter som accepteras. Om barnet mår bra och växer som förväntat kan det hända att hen bara behöver tid, lugn och ro för att successivt öka repertoaren. Andra barn äter så selektivt att de missar viktiga näringsämnen som järn, zink eller särskilda aminosyror – eller att de får i sig för lite energi totalt. Det kan märkas genom att barnet inte växer som förväntat, känns trött och orkeslöst eller på annat sätt inte verkar må bra. Då kan en dietist behöva se över barnets intag och ge förslag på lösningar. Ibland behövs något enstaka tillskott eller näringsdryck. Ibland behöver barnet få lite mer systematisk ätträning av psykolog eller logoped. Men generellt gäller: ha tålamod (även om det är lättare sagt än gjort)! Minska tjat om att smaka nytt när barnet inte är med på tåget. Men låt olika sorters mat finnas tillgängliga i köket och på matbordet. Kanske ökar nyfikenheten när pressen minskar – det är vår erfarenhet av att bredda matintag för de selektiva barnen!

Intervjun genomfördes i juni 2024.