Ofta inte effektivt med styr-
instrument från affärsdrivande
företag i offentlig förvaltning

Staffan Johansson, Peter Dellgran och Staffan Höjer är professorer i socialt arbete vid Göteborgs universitet och redaktörer för Människobehandlande organisationer. Här svarar de på fem frågor utifrån den nya utgåvan av boken.

Vad utmärker och skiljer människobehandlande organisationer från privata företag och organisationer inom andra verksamhetsområden?
Vi ägnar en hel del utrymme i boken åt dessa frågor, men om vi ska ge ett kort svar blir det att det är organisationer som har som huvuduppgift att skydda, bibehålla eller förbättra det personliga välbefinnandet bland människor. I dagligt tal handlar det alltså om vården, skolan och omsorgerna. Historiskt har dessa välfärdssektorns kärnverksamheter funnits inom den offentliga sektorn, men numera drivs en stor och ökande andel av dem i privat regi.

Oavsett dessa förändringar hävdar vi att deras huvuduppgifter formar verksamheterna på sätt som skapar grundläggande skillnader jämfört med organisationer som ägnar sig åt andra typer av produktion. Arbetsuppgifter som rör människors mest intima livssfärer ställer särskilt stora krav på personalens etik och diskretion, på verksamheternas juridiska och professionella reglering, och på ledningens medvetenhet om dessa förutsättningar.

Vilka är de tre främsta skälen till att en kursbok om människobehandlande organisationer behövs?
Det första skälet är att majoriteten av kurslitteratur om organisationers ledning och styrning utgår från traditionella byråkratier eller affärsdrivande företag där deras operativa verksamheter ofta hamnar i bakgrunden. Därför behövs litteratur som tar sin utgångspunkt i just den operativa verksamheten, som i det här fallet är behandling av människor. Ett annat viktigt skäl är att välfärdssektorn utgör en ansenlig och växande del av den svenska arbetsmarknaden och samhällsekonomin. Det är alltså många som är berörda som anställda, brukare och medborgare.

Det tredje och mest påtagliga skälet är att det skett stora förändringar inom välfärdssektorn de senaste decennierna, särskilt införandet av marknads- och företagslogik – New Public Management –inom den offentliga sektorn. NPM bygger på antagandet att offentlig förvaltning blir effektivare om den använder samma styr- och ledningsinstrument som används inom affärsdrivande företag. Vi vill visa att detta ofta inte låter sig göras. Vi hävdar i stället att människobehandlande organisationer bör använda styrinstrument som baseras på den operativa verksamhetens karaktär.

Den nya utgåvan av boken innehåller ett nyskrivet kapitel om människobehandlande organisationers arbete vid kriser. Varför är det viktigt att ha med ett kriskapitel?
Året efter att vi skrev den första utgåvan av antologin inträffade den så kallade flyktingkrisen. Några år senare drabbade covidpandemin världen och nu pågår ett krig i Europa, i Ukraina. Människobehandlade organisationer har en avgörande betydelse för samhällens handhavande av kriser, vare sig de handlar om pandemier, miljökatastrofer eller krig som leder till att människor måste fly. Det är de människobehandlande organisationerna och dess personal som så att säga står vid frontlinjen när kriserna inträffar. Kriserna både påverkar och påverkas av dessa organisationer. Villkoren för personalen kommer att förändras olika om krisen är akut eller om den är kronisk, om den härstammar från en händelse eller om den är följden av en process.

På vilket sätt hänger demokrati och välfärd ihop med människobehandlande organisationer?
De människobehandlande organisationerna är tillsammans med välfärdsstatens andra ben – de sociala försäkringarna – på en och samma gång både ett resultat av en demokratisering och en förutsättning för demokratins fortlevnad och utveckling. De människobehandlande organisationerna verkar inte bara för människors hälsa, livsvillkor och välfärd, utan också för att upprätthålla social sammanhållning, moral och normsystem, samt legitimitet och förtroende för välfärdsstaten.

Demokrati handlar inte enbart om ”inflöde” i termer av lika rösträtt, yttrandefrihet, fri åsiktsbildning eller representation i beslutande församlingar; det är också en fråga om ”utflöde” i form av vad som faktiskt åstadkoms genom politiska beslut och i offentlig verksamhet. Hur väl vården, skolan och omsorgen fungerar i ett samhälle påverkar demokratins förutsättningar och det folkliga stödet för välfärdsstaten. Det kan till exempel gälla vilka befolkningsgrupper som inkluderas respektive exkluderas vad gäller tillgång till olika typer av välfärdstjänster, och hur dessa organisationer lever upp till kraven på jämställdhet, icke-diskriminerande verksamhet och mänskliga rättigheter.

Vilka är de största framtidsutmaningarna som de människobehandlande organisationerna står inför?
Av avgörande betydelse för de människobehandlande organisationerna är hur deras verksamhet lyckas motsvara samhälleliga behov, men också huruvida verksamheterna upplevs som rättvisa och legitima i befolkningen. Ekonomiska resurser sätter oundvikligen ramarna för verksamheternas omfattning, inriktning och prioriteringar. De ekonomiska förutsättningarna är i sin tur avhängiga den allmänna ekonomiska utvecklingen, men kanske än mer den politiska viljan till skatteuttag och finansieringsviljan i befolkningen.

Det mesta pekar på att det kommer att bli nödvändigt att öka mängden resurser till vården, skolan och omsorgen. Men allt står och faller med vilka prioriteringar som kommer att göras, och hur man politiskt väljer att hantera resursbehoven i förhållande till föreställningar om effektiviseringsmöjligheter. Kommunernas och regionernas ekonomiska verklighet präglas sedan ett par decennier av effektiviseringskrav. Därtill har evidenspolitik, statlig kunskapsstyrning och tillitsbaserad ledning och styrning – som betonat behoven av ökad effektivitet i de människobehandlande organisationerna – stått högt på den politiska agendan. Frågan är dock hur långt bättre metoder eller ändrat ledarskap räcker för de stora delar av sjukvården, skolan eller den kommunala socialtjänsten som i dag beskriver sig själva som underfinansierade, som lider av betydande personal- och kompetensbrist och som tvingas till obekväma prioriteringar.

De människobehandlande organisationernas framtida utmaningar kommer också att påverkas av vilka ideologiska föreställningar och ideal om hur samhället i stort ska organiseras som kommer att dominera den politiska scenen. Det handlar ytterst om synen på välfärdsstatens ansvar, roll och uppgifter, och på marknaden som organisationsprincip för produktion och fördelning av välfärdstjänster i förhållande till demokrati och politisk styrning av den offentliga sektorn.

Intervjun genomförd i augusti 2023.