”Jag vet att de allra flesta människor klarar det de måste klara och att det går att uthärda också när livet känns svårt.”

Hur var det att byta roll från att ha en bakgrund som cancerläkare till att själv bli patient?
Det var dubbelt. Å ena sidan hade jag väldigt god hjälp av att kunna så mycket om bröstcancer och vilka behandlingar som finns. Jag visste också att de flesta som drabbas blir friska. Å andra sidan är det de allra mest sårbara och utsatta patienterna som kommer till mig, så jag har många minnen av väldigt svåra situationer och det påverkade mig förstås. Det som förvånade mig var att jag hade så lätt för att lämna över ansvaret till mina kollegor och bli patient fullt ut. Jag kände en enorm tillit till dem som tog hand om mig och det var skönt att tänka att jag inte behövde bestämma eller fatta beslut, det överlät jag till andra. Jag kunde vila i det.

På vilket sätt var din yrkeskunskap ett stöd under din tid som sjuk?
Jag vet att de allra flesta människor klarar det de måste klara och att det går att uthärda också när livet känns svårt. Jag är också tränad i acceptans, så jag lägger inte en massa energi på att försöka förändra det som inte går att göra något åt. Mitt arbete har lärt mig att vad som helst kan hända när som helst och det har jag förlikat mig med. Dessutom är det bra med medicinska kunskaper om en sjukdom man drabbas av, det ger möjligheter att förutse en del av det som kommer att hända och skapa lite ordning i det kaos man kastas in i efter diagnosen.

Fanns det någon situation då du önskade att du inte hade kunskapen din yrkesbakgrund gav?
Någon gång blev jag påmind om kvinnor i min situation som det inte gick bra för, trots att deras prognos var god och deras tumörer liknade min. Jag vet egentligen inte om jag hade velat vara utan den erfarenheten även om det stundtals var jobbigt att bli påmind om deras öde, den hjälpte mig till en realistisk inställning och den tror jag behövs. Att få cancer innebär trots allt en konfrontation med möjligheten att livet blir kortare än man tänkt sig och den tanken går inte att undvika helt och hållet.

Hur kan psykologer använda sig av din bok när de möter svårt sjuka klienter?
Bröstcancervården i Sverige är högspecialiserad och det har inneburit stora framsteg när det gäller behandling och prognos. Samtidigt är det lätt att glömma patientens egen expertis och värdet av icke-medicinska insatser som medmänsklig omsorg i mötet med en svårt sjuk patient när vården är avancerad och effektiv. Psykologer och annan vårdpersonal gör fantastiska insatser och mycket av det som patienterna bär med sig som goda och hoppfulla minnen handlar om just medmänsklighet och omsorg. Jag hoppas att min bok ska hjälpa vårdpersonal att använda icke-medicinska insatser på ett medvetet sätt som hjälper dem att känna stolthet över det fantastiska arbete de utför varje dag, även i situationer när sjukdomen inte kan botas. När patientens expertis möter den professionella expertisen kan fantastiska saker inträffa, både för den som är sjuk och för den som vill hjälpa.

Intervjun genomfördes i januari 2024.