”Forskningen visar dels att både miljö och genetik har betydelse, dels att det finns möjlighet till förändring hela livet”

Anknytningsteori är sedan den kom ut för femton år sedan en mycket använd kursbok. Här svarar Anders Broberg, Pia Risholm Mothander och Pehr Granqvist på fyra frågor om den nya, utökade utgåvan.

Vad ser ni som mest nytt och spännande inom anknytningsteorin sedan den förra utgåvan?
Anknytning är ett allmänmänskligt fenomen – barn i alla kulturer utvecklar anknytning till minst en omvårdande vuxen under sina första levnadsår. Men sätten anknytningen uttrycks på varierar, vilket gör att vi för att förstå anknytning behöver ta hänsyn till både biologi och kultur. Genetiska studier av anknytning (t.ex. gen–miljö-interaktion och epigenetik) visar att barn är genetiskt programmerade för att knyta an till en eller flera personer, men också att vissa barn verkar vara mer genetiskt sårbara än andra för att utveckla mindre väl fungerande anknytning om de lever i ogynnsamma miljöer.
   Desorganiserad (D-) anknytning är inte ett enhetligt fenomen utan snarare ett paraplybegrepp för olika aspekter av negativ anknytningsutveckling. Forskningen fokuserar nu tydligare på hur och varför D-anknytning uppstår, vilka olika utvecklingsvägar det finns och den långsiktiga betydelsen av tidig desorganiserad anknytning.

Varför är kunskap om anknytning viktig att ha i människovårdande yrken?
Människan är ett socialt djur, och som sådant beroende av nära känslomässiga relationer till andra, både för att få och att ge stöd. Det späda barnet behöver få omvårdnad av minst en och helst flera vuxna. Skolbarnet behöver en trygg bas att utgå från för att utveckla egna relationer, vilket tränar barnet för att under vuxenlivet skapa egna kärleksrelationer och ge omvårdnad. Under ålderdomen behöver den äldre som tidigare gett omvårdnad få stöd av dem som är yngre och starkare. Kunskap om anknytningens betydelse från vaggan till graven underlättar för dem som arbetar i människovårdande yrken att sätta sig in i den hjälpbehövandes situation, och närma sig den hjälpbehövande på ett sätt som befrämjar syftet med kontakten.

Finns det några vanliga missuppfattningar om anknytningsteorin som ni vill reda ut?
Många tror att anknytningsteorin bara handlar om olika typer av anknytning, trygg, otrygg, osv. I själva verket är det mest centrala budskapet att alla barn som ges möjlighet utvecklar anknytning. En annan missuppfattning är att det späda barnet behöver just mammans omvårdnad. Men barn knyter an till de personer, oavsett kön och biologiskt släktskap, som regelbundet omvårdar dem. Många har också uppfattat det som att enbart miljön har betydelse för vilken typ av anknytning barn utvecklar, och att teorin bara handlar om de första levnadsåren. Forskningen visar dock dels att både miljö och genetik har betydelse, dels att det finns möjlighet till förändring hela livet. Vill du veta mer? Lyssna på en intervju i Sveriges Radio P3 här.

Hur är intresset för anknytningsteorin bland studenter som utbildar sig till människovårdande yrken?
Intresset, som visar sig på många sätt, är stort eftersom teorin bidrar till ökad förståelse för såväl behovet av nära känslomässiga relationer som hur vi påverkas när dessa inte fungerar som de ska. Teorin har visat sig värdefull för studerande inom många olika yrkesutbildningar, t.ex. för blivande verksamma inom BVC, förskola och skola. Här är det främst frågor kring barnuppfostran, små barn i förskola och hur separationer påverkar barn som man vill veta mer om. Inom socialt arbete gäller det bl.a. anknytningsteoretiska aspekter på tvister om umgänge och vårdnad, samt hur man ska tänka kring familjehemsplacering av yngre barn. Inom BUP, vuxenpsykiatri och familjerådgivning gäller intresset dels anknytningsaspekter på psykisk ohälsa, dels olika typer av anknytningsbaserad psykoterapi, t.ex. interventioner riktade till förskolebarn respektive deprimerade tonåringar och deras föräldrar, parsamtal för vuxna och individualterapi med barn, ungdomar och vuxna.

Intervjun genomförd augusti 2020.