Så stöttar du ditt barn genom ätstörning

Om man misstänker en ätstörning hos sitt barn, hur ska man börja nysta i detta?
Ta din oro på allvar och sök information om ätstörningar och hur du kan söka vård. Med ökad kunskap blir det enklare för dig att bedöma situationen och förstå vad du behöver göra. Timing och bemötande är viktigt och när du ska prata med ditt barn om din oro är det viktigt att göra det i en situation där ni inte är stressade och att du förmedlar värme och omsorg. Om du nämner ordet ätstörning hamnar barnet lätt i försvar och därför kan du med fördel i stället ta upp symtom eller beteendeförändringar du lagt märke till: ”Jag har märkt att du inte är lika mycket med dina vänner längre och du känns ofta trött och ledsen. Det gör mig orolig att du inte har det bra. Finns det något som bekymrar dig eller är det något jag kan hjälpa dig med?” Om du lyckas förmedla värme och lugn ökar chansen att ditt barn vill och vågar anförtro sig åt dig. Försök att inte komma med forcerade, snabba lösningar utan ha fokus på att lyssna på vad barnet har att säga. Lösningar kan ni klura ut senare.

Vad kan man göra om barnet själv förnekar att det är ett problem?
Ge inte upp. Fortsätt och fråga hur barnet mår och berätta om de beteenden och symtom som gör dig orolig. Många barn börjar berätta efter ett tag om man visar att man fortsätter bry sig och tar det på allvar. Visa att du har tid att lyssna, barn vill ofta inte belasta en vuxen med sina problem om den vuxne själv verkar vara stressad eller må dåligt. Om barnet fortsätter att förneka och du ser tydliga förändringar hos barnet som kan tyda på ätstörning så kan du säga något i stil med: ”Jag vet att vi ser olika på det här, men jag är orolig för dig och som förälder har jag ett ansvar att se till att mitt barn mår bra. Vi gör så att vi bokar en tid hos en läkare så vi får undersöka vad de här förändringarna jag har lagt märke till beror på.”  

Vad kan man göra som förälder för att orka?
När man redan är stressad och inte vet hur livet ska gå ihop är det provocerande att få råd om fler saker man ”ska göra” som att exempelvis läsa på om ätstörningar, gå på närståendeträffar, ta tid för syskon, sin partner eller ta en stund för sig själv. Under vissa perioder i sjukdomsförloppet är det i princip omöjligt att få utrymme för detta. Samtidigt är det något som återkommer gång på gång när vi får ta del av närståendes erfarenheter att det varit just det att de planerade in tid för återhämtning som gjorde att de klarade situationen utan alltför negativa konsekvenser på övriga relationer och sin egen hälsa. Det har också visat sig att om man visar medkänsla med sig själv så minskar stress, skuld och skam. Försök att byta självkritik mot medkänsla. Det kan låta som en löjlig övning men testa gärna att släppa ner haka och axlar, andas, hålla om dig själv och säg med varm och vänlig röst: ”Det här är svårt. Det är inte konstigt att jag ibland gör fel eller inte vet vad jag ska göra. Jag gör så gott jag kan och jag tar en dag i taget.” 

Hur kan boken vara ett stöd i väntan på vård?
Ofta känner man sig som förälder helt ensam och otillräcklig och vet inte alls hur man ska hjälpa sitt barn. Man vet inte heller hur man ska söka hjälp eller vilken hjälp man kan förvänta sig. Det skapar en enorm stress och frustration. Med ökad kunskap om ätstörningar, hur man bemöter ett barn med ätstörning, vad som behöver göras och vilken vård man kan förvänta sig minskar en del av stressen. Trots att situationen är densamma ökar möjligheten få fatt i en riktning framåt och göra en handlingsplan att försöka hålla sig till. Ibland lyckas föräldrar med ökad kunskap på egen hand stoppa eller till och med vända på en negativ spiral i väntan på vård. Vården är ofta otillräcklig och bristfällig och kunskap kan också ge föräldrar den extra styrka som ibland tyvärr krävs för att slåss för att få den vård som barnet behöver.  

Hur kan boken hjälpa personal inom skola, vård och omsorg som i sitt arbete möter föräldrar och barn?
Vi är många inom skola, vård och omsorg som möter föräldrar till barn med ätstörningar. Trots goda intentioner får föräldrar ofta möta okunskap och får råd och uppmaningar som ibland förvärrar situationen och som kan öka föräldrarnas känsla av att känna sig missförstådda och otillräckliga. Att som professionell förstå hur ätstörningar fungerar, hur man bemöter ett barn med ätstörning och hur behandling går till ökar förmågan att stötta och bekräfta både barn och föräldrar i en svår situation. Vår uppgift är att få barnet att känna sig förstådd och lyssnad på och samtidigt lyfta bort skuld och skam från föräldrarna: ”Det är inte ditt fel. Det här är inte lätt, ingen förälder är förberedd på att ha ett barn med en ätstörning. Du har gjort och gör så gott du kan. Nu ska vi tillsammans försöka hjälpas åt så gott det går för att ditt barn ska bli friskt.”. Föräldrarna är en enorm resurs, när föräldrarna känner sig förstådda och vet vad deras roll är ökar chansen till ett gott samarbete kring barnet vilket i sin tur ökar chansen att barnet tillfrisknar från ätstörningen. 

Intervjun genomfördes i mars 2025.