Din webbläsare (Internet Explorer) är föråldrad. Uppdatera webbläsaren för en bättre och säkrare upplevelse.

Utdrag ur Terapi pågår – det sagda och det tysta

Nedan kan du läsa ett utdrag ur Terapi pågår – det sagda och det tysta av Niklas Möller och Isabel Petrini.

– Jag tänkte att vi skulle bjuda in M att vara med oss.

Orienterar min blick mot henne. Uppmärksammar hur mina ord tas emot. Närvarande i det som uppstår. Hennes reaktioner, mimik, kroppshållning, rörelser.

– Va? Vad menar du?

Ton, rytm, tempo. Lyssnar. Hennes reaktioner in i min förståelse. Tolkar.

– Jag tänkte på allt du undrat över när det gäller hans död. Jag tänkte att vi skulle bjuda in honom i vårt rum. Kanske kan han svara på vissa frågor du har? Jag har ställt in en stol här till honom.

Ljud från mig. Ord som skapar mening. Begriplighet.

– Vadå? Är han här ute, ska han komma in?

Igen. Lyssnar, talar.

– Nej.

Ler.

– Jag tänkte att vi skulle föreställa oss att han är här.

Orden bygger en ny situation åt oss. En plats där vi kan vara, lära, utvecklas.

– Ja, men det är han ju inte.

Våra blickar möts. Min förmedlar att här kan vi vara.

– Nä. Hur länge har ni varit gifta?

När ljuden når henne sker en förändring. Blicken ljusare. Ett litet leende.

– Snart 42 år.

– 42 år.

...

Lång tid. Efter 42 år tillsammans så vet du nästan vad han tänker.

– Absolut.

Ler.

– Så om vi låtsas att din man sitter här just nu …

Situationen tätnar, träder fram. Kropp och rörelser byter ton och tempo.

– Okej.

Försiktigare nu.

– … så kan du säker gissa dig till vad han skulle svara om vi ställer en fråga till honom.

Allvarligare. Ledsen.

– Mm.

– Okej. Han sitter här nu. Vad vill du fråga honom?

– Jag vill fråga hur han tänkt sig att jag ska leva utan honom. Och jag vet att det är en löjlig fråga. Och jag vet att hans svar skulle göra mig förbannad. För han skulle svara typ: ”Gå upp varje morgon, brygg kaffe, njut av smaken, se ut genom fönstret, gosa med hunden, hitta det du brinner för och gör det!” Och jag skulle bli vansinnig!

– Vänd dig mot honom. Mot hans stol. Berätta hur du blir vansinnig.

– Känns fånigt.

– Ja. Det är okej. Pröva ändå.

Är det fånigt?

– Jag blir vansinnig på dig! Dina hurtiga tips! Du vet ju att jag inte funkar så. Du vet ju att du var vår startmotor. Du var den som fick i gång oss. Du före. Jag efter. JAG KAN INTE BRYGGA KAFFE UTAN DIG!

Och där kommer tårarna vars frånvaro hon undrat över i två månader. Hon ser så förvånad ut.

– Fan för dig! Hur ska jag leva? Hur kunde du lämna mig?

Inte fånigt alls. Dras med, blir nyfiken.

– Vad svarar han?

Rösten hackar sig fram mellan tårarna.

– Jag ville inte alls lämna dig. Aldrig.

– Jag tänkte att vi skulle bjuda in M att vara med oss.

Orienterar min blick mot henne. Uppmärksammar hur mina ord tas emot. Närvarande i det som uppstår. Hennes reaktioner, mimik, kroppshållning, rörelser.

– Va? Vad menar du?

Ton, rytm, tempo. Lyssnar. Hennes reaktioner in i min förståelse. Tolkar.

– Jag tänkte på allt du undrat över när det gäller hans död. Jag tänkte att vi skulle bjuda in honom i vårt rum. Kanske kan han svara på vissa frågor du har? Jag har ställt in en stol här till honom.

Ljud från mig. Ord som skapar mening. Begriplighet.

– Vadå? Är han här ute, ska han komma in?

Igen. Lyssnar, talar.

– Nej.

Ler.

– Jag tänkte att vi skulle föreställa oss att han är här.

Orden bygger en ny situation åt oss. En plats där vi kan vara, lära, utvecklas.

– Ja, men det är han ju inte.

Våra blickar möts. Min förmedlar att här kan vi vara.

– Nä. Hur länge har ni varit gifta?

När ljuden når henne sker en förändring. Blicken ljusare. Ett litet leende.

– Snart 42 år.

– 42 år.

...

Lång tid. Efter 42 år tillsammans så vet du nästan vad han tänker.

– Absolut.

Ler.

– Så om vi låtsas att din man sitter här just nu …

Situationen tätnar, träder fram. Kropp och rörelser byter ton och tempo.

– Okej.

Försiktigare nu.

– … så kan du säker gissa dig till vad han skulle svara om vi ställer en fråga till honom.

Allvarligare. Ledsen.

– Mm.

– Okej. Han sitter här nu. Vad vill du fråga honom?

– Jag vill fråga hur han tänkt sig att jag ska leva utan honom. Och jag vet att det är en löjlig fråga. Och jag vet att hans svar skulle göra mig förbannad. För han skulle svara typ: ”Gå upp varje morgon, brygg kaffe, njut av smaken, se ut genom fönstret, gosa med hunden, hitta det du brinner för och gör det!” Och jag skulle bli vansinnig!

– Vänd dig mot honom. Mot hans stol. Berätta hur du blir vansinnig.

– Känns fånigt.

– Ja. Det är okej. Pröva ändå.

Är det fånigt?

– Jag blir vansinnig på dig! Dina hurtiga tips! Du vet ju att jag inte funkar så. Du vet ju att du var vår startmotor. Du var den som fick i gång oss. Du före. Jag efter. JAG KAN INTE BRYGGA KAFFE UTAN DIG!

Och där kommer tårarna vars frånvaro hon undrat över i två månader. Hon ser så förvånad ut.

– Fan för dig! Hur ska jag leva? Hur kunde du lämna mig?

Inte fånigt alls. Dras med, blir nyfiken.

– Vad svarar han?

Rösten hackar sig fram mellan tårarna.

– Jag ville inte alls lämna dig. Aldrig.

Terapi pågår

I Terapi pågår får du följa med in i terapirummets innersta och lyssna till de samtal som pågår. Du får även ta del av allt det tysta som sker under samtalens gång – vad terapeuten upplever, förnimmer, tänker, känner och vad hen gör utifrån allt detta i sina försök att hjälpa klienten (och ibland för att hantera sina egna reaktioner).

Läs mer