Katarina Maria Taikon-Langhammer, var en svensk författare av romsk härkomst. Hon föddes 1932 i ett tältläger i Almby utanför Örebro. Pappan, Johan Taikon, drev tivoli, spelade fiol och ägnade sig åt kopparslageri.
Katarina kom att bli mycket engagerad i samhällsdebatten och kämpade i många år för romernas rättigheter i Sverige. Liksom de flesta romer i sin generation hade hon inte gått i skola, utan fick lära sig läsa och skriva som vuxen.
Katarina debuterade som författare 1963 med den självbiografiska Zigernerska. Detta var den första skildringen av romernas liv som skrivits av en rom. Katarina ville förmedla den romska kulturen, vilket hon bland annat gjorde genom att översätta romska dikter och folksånger från olika länder.
Katarina hade drivit frågan om romers rättigheter i mer än ett decennium när hon 1969 gav ut den första boken om Katitzi. Detta var ett sätt att rikta sig till de unga, dem som en dag skulle bli framtidens politiker. Det var genom böckerna om Katitzi som Katarina Taikon nådde en riktigt stor publik. Serien gavs ut mellan 1969 och 1980.
1982 drabbades Katarina av hjärtstillestånd och låg därefter i koma fram till sin död 1995.
Mer om Katarina Taikon och hennes gärning kan du läsa i boken Den dag jag blir fri av Lawen Mohtadi.
