Matematikångest, eller matematikängslan, beskrivs som en irrationell rädsla eller oro som påverkar möjligheten att lösa matematiska problem. Fenomenet kan sätta käppar i hjulet även för högpresterande elever, men forskning på ämnet pågår och redan nu finns metoder för att öka tryggheten i klassrummet.
Psykologiska faktorer spelar större roll än man tidigare trott
Att kognitiva faktorer är viktiga vid matematikinlärning är vida känt, mindre uppmärksammat är elevernas känslomässiga relation till ämnet. Detta trots att internationella studier pekar på att 10 –15 % av alla elever upplever en negativ stress i förhållande till matematiken.
Kenny Skagerlund är kognitionspsykolog och studerar på vilket sätt kognitiva faktorer samverkar med andra psykologiska fenomen och hur detta samspel kan vara avgörande för elevers förmåga att lära sig eller prestera.
Skagerlund menar att de kognitiva processerna hela tiden sker parallellt med andra psykologiska fenomen, till exempel motivationsfaktorer och emotionella processer.
- Även om man, så att säga, har goda kognitiva förutsättningar att lära sig matte, så kan de emotionella processerna, ångestkänslorna och stressen man kan uppleva, påverka och minska de kognitiva resurserna och uppmärksamhetförmågan i arbetsminnet, säger han.
Att förstå detta samband, öka medvetenheten hos lärare och föräldrar och utveckla metoder för ett tryggare klassrumsklimat skulle kunna vara en del av lösning.
- Orsakerna till att matematikångesten utvecklas överhuvudtaget går i många fall att härleda till lärare eller föräldrar som kanske själva har ett problematiskt förhållande till matematiken och överför det till sina elever eller barn, fortsätter Skagerlund.
Äldre stereotyper kan vara delförklaring
Samtidigt lever en hel del förlegade stereotyper kvar, till exempel att killar skulle ha lättare för matematik än tjejer och att ämnet i sig är tätt sammankopplat med en persons intellektuella förutsättningar. En stor del av arbetet bör därför ske preventivt, genom ett öppnare samtalsklimat som kan avdramatisera ämnet.
- Att visa att det är accepterat att göra fel, att det är okej att prova sig fram och testa idéer, att det är naturligt att känna sig lite stressad och att det är jobbigt men att stressen inte behöver vara negativ utan den kan vara ett tecken på att man tar situationen eller ämnet på allvar, säger Skagerlund.
För att förstå elevernas känslor, i vilka situationer negativ stress kan utlösas och ta fram bra underlag till diskussion kan man använda sig av ett självskattningsformulär.
- Formuläret, som används även internationellt, kan ge en bra fingervisning och är det verktyg vi har just nu för att på ett kvantifierbart sätt se var någonstans eleverna befinner de sig, fortsätter Skagerlund.
Flex matematik sätter fingret på utmaningen
Skagerlund är en av flera forskare som bidragit med material till det nya läromedlet Flex matematik. I bokens lärarhandledning delar han med sig av självskattningsformuläret och utvecklar sina tankar om matematikångest.
- Jag tror att det här materialet bekräftar mångas världsbild och att det kan skapa en medvetenhet och ge lärare mer på fötterna, att visa att det är viktigt att diskutera, ta hänsyn och avdramatisera matematiken. Att kunna prata öppet om och jobba tillsammans med de elever som tycker att matematiken är jobbig, säger Skagerlund om boken.
Kenny Skagerlund är docent vid Linköpings universitet och forskar om matematikångest.
