Förintelsens minnesdag

I nästan trettio år reste Emerich Roth runt i svenska skolor för att vittna om Förintelsen och hur han överlevde i koncentrationslägret Auschwitz. Det här är hans berättelse.

En berättelse att läsa tillsammans, vuxna och barn. Hédi älskar sin hund Bodri och sin bästa vän Marika. De leker i den lilla staden de bor i. En dag får de höra talas om en elak man, som har makt och bestämmer i sitt land och har börjat bestämma över fler länder. Han heter Adolf Hitler

Vad betydde det att ha sin syster med i Auschwitz? 
Var man hungrig hela tiden? 
När förstod du att det pågick ett folkmord? 
Kan det hända igen?

I över trettio år reste Hédi Fried runt i svenska skolor för att tala om Förintelsen. I Frågor jag fått om Förintelsen besvarar hon ett urval av de frågor hon fått genom åren, frågor som nu för första gången samlas i en bok. Bara genom att fortsätta ställa de svåra frågorna kan vi undvika att upprepa historiens övergrepp.

"Skärvor av ett liv" är en ögonvittnesskildring av livet som judisk fånge i de tyska koncentrationslägren, om förintelsen av sex miljoner judar – som vissa påstår aldrig har ägt rum. "Denna bok är mer än en personlig dokumentation; den är ett vittnesbörd, djupt gripande och skakande" - Elie Wiesel

Livet tillbaka, berättelsen om Hanna Haller och hennes liv efter nazisternas inferno, är en självbiografiskt inspirerad roman präglad av djup personlig insikt. Den anknyter till Hédi Frieds Skärvor av ett liv, om hennes barndom och uppväxt, en ögonvittnesskildring av tillvaron som judisk fånge i de tyska koncentrationslägren.

"Att lära sig leva med sina minnen innebär inte att glömma. Tvärtom, det som hände under Förintelsen måste ständigt hållas levande. Bara genom kunskap kan vi hoppas att sådant aldrig händer igen."
Livets pendel är en personlig minnesbok där Hédi Fried ger inblick i sina insikter om ondskans, lyckans och minnets kännetecken.

I Våra dagars ljus skildrar författaren Judy Batalion de judiska kvinnor i Polen som blev motståndskämpar under andra världskriget. Det är en levande och djupt gripande berättelse om mod, överlevnad och kvinnlig vänskap.

»Vi duschades och håret rakades av.
Det var sista gången jag såg mamma och mina yngre systrar Magdalena och Judith. 
Mamma var 41 år då. Mina systrar var 14 och 12 år.« 
Elisabeth Kischinowsky

I serieform gestaltas sex människors vittnesmål om Förintelsen. Några av dem som var barn då lever ännu och kan berätta om hur det var. 

-Skrämmer jag dig Katitzi? Jag vet inte om jag borde berätta det här för dig.
Zoni kliade Swing bakom öronen. 
-Om du orkat att gå igenom det så ska väl jag orka lyssna.

"Katitzi Z-1234" är Katarina Taikons nionde bok om Katitzi.

Natalie Verständig Axelius roman bygger på de krigsupplevelser som hennes morfar Samuel Janowski berättade för sin dotter, Natalies mor. Boken handlar både om de svåra åren på flykt och i olika läger och om den första tiden i Sverige med försörjningsvåndor och familjebildning.

Eddy de Wind, en ung holländsk läkare, deporteras tillsammans med sin hustru till Auschwitz 1943 och han får tjänst som sjuksköterska i en barack för polska krigsfångar. När ryssarna befriar lägret stannar de Wind kvar och tar hand om de skadade ryska soldaterna. På plats i lägret börjar han också skriva om sina upplevelser.

I Att återvända till livet berättar Dina och Jovan Rajs om att komma tillbaka: till sin hemstad, till allt som försvunnit, till livet. Efter krig och folkmord, död och förlust hittar de ett sätt att hålla ihop sin familj och sig själva. 

Termen "vittneslitteratur" myntades av nobelpristagaren Elie Wiesel på sjuttiotalet, och det är ett försök att ringa in den litteratur som springer ur offrens personliga erfarenheter av totalitära system.
Men det finns bara ett fåtal vittnen kvar från Förintelsen, samtidigt som förnekarna höjer sina röster allt mer. Därför känns varje ny vittnesberättelse som kommer dubbelt viktig.

En av dessa nya berättelser, och som omedelbart kom att räknas till de främsta i genren, är den franska filmaren Marceline Loridan-Ivens Och du kom inte tillbaka. 1943, när hon var femton år, greps hon och hennes far (modern och syskonen lyckades gömma sig) av fransk milis och via tre franska läger hamnade de till slut i Polen: fadern i Auschwitz, hon i Birkenau. Han lyckades smuggla till henne ett brev, en tomat och en lök. Sedan skildes de åt, och han försvann för alltid.

I en serie möten med förhörsledare och psykologer gav Auschwitzkommendanten Rudolf Höss skakande inblickar i den nazistiska mordapparaten. Vi får här följa hur krigsbrottsutredarna bit för bit försökte reda ut vad som egentligen hade hänt.

Vinnare av Augustpriset 2011 i kategorin Årets fackbok. Femhundra brev från Wien. Adressaten var Otto, en judisk pojke som tretton år gammal ensam kommit till Sverige från ett Österrike som alltmer präglades av nazisternas maktövertagande 1938. Ottos föräldrar blev kvar i Wien och bevittnade den tilltagande terrorn mot den judiska befolkningen.

Onda nätters drömmar – November 1942 och andra världskrigets vändpunkt

Vändpunkt, november 1942. Världen står och väger mellan barbari och civilisation, vad som helst kan hända

Den 20 januari 1942, mitt under brinnande världskrig, samlades 15 tyska ämbetsmän i en luxuös villa vid Wannsee utanför Berlin för att samordna vad som kallades den ”slutgiltiga lösningen på judefrågan”. Vid det laget hade deportationer och massavrättningar av judar redan tagit fart – frågan ifall judar verkligen behövde ”evakueras”, som man sade, kände ingen längre behov av att diskutera; nu gällde snarare hur, var, av vilka. Tre år senare hade totalt sex miljoner judar mördats.